”Jag kände en explosion av känslor. Det här hände mot min förra klubb, som inte ville att jag fortsatte en säsong till. Det hände på Veritas stadion där vi aldrig tidigare lyckats vinna. Och alla anhängare som rest till Åbo för att följa med oss. Det är jag väldigt tacksam för. Att vinna på det här sättet med en rätt liten klubb i en rätt liten stad känns enormt stort”.
EIF:s tränare Gabri Xatart har haft några dagar på sig att samla sig efter EIF:s bedrift att i Åbo vinna över TPS med 3–1 (1–1) och innan sista omgången i Ettan säkra avancemang till Veikkausliiga.
EIF-tränaren blir ombedd i Gischis café, där intervjun görs, att gräva i sitt allra djupaste väsen hur han efter den här säsongen känner.
Han tar ett djup andetag, samlar sig…
– Det var hittills min viktigaste dag i min professionella karriär. Det är som om en dröm blivit sann. När jag första gången kom till Ekenäs och Finland var det min första chans att bli chefstränare. Jag har alltid känt mig som hemma här och i klubben, säger Xatart.
Men allt gick inte riktigt som på Strömsö.
– När jag 2019 första gången lämnade klubben på grund av mitt humör, var jag nedstämd och besviken. Jag ville så innerligt hjälpa klubben. Men redan då tänkte jag att jag någon gång igen vill tillbaka till den här staden och föreningen. Jag vill verkligen visa för klubbledningen att jag kan mitt jobb.
Och det tog tre år. Via Villmanstrand, Kotka och Åbo…
– Jag kände att när jag återvände till Ekenäs igen var jag mognare, både personligen och professionellt. Jag var beredd att stiga fram och hjälpa EIF att nå sitt mål.
Han säger att det är otroligt stort att det redan hände efter den här säsongen.
– För staden och klubben är det fint. Vi får se hur det blir i den närmaste framtiden. Men redan nu ser det riktigt bra ut.
Under veckoslutet möter EIF i sin sista match Gnistan från Åggelby. Xatart säger att hela eftermiddagen gärna får vara en enda stor fest.
– Vi kan aldrig säga när följande stora framgång kommer. Förhoppningsvis snart (Xatart korsar fingrarna). Man kan aldrig på förhand veta. Men nu måste både anhängare och laget få njuta, bara njuta…
Xatart säger också att en match som under säsongen etsat sig på näthinnan är när andra rundan i Ettan körde igång. EIF inledde borta på Veritas stadion mot TPS – och förlorade. Hemmalaget inledde tufft och på en kvart hade man avgjort, ledde 3–0 och vann till slut 3–1.
– TPS inledningen (3–0 på 15 min.) gjorde att vi tillsammans med Daniel Bolufer (biträdande tränare) grundligt måste analysera vår taktik och upplägg. Och det vi gjorde efter den analysen och det vi började jobba med från dag till dag ledde till den här framgången.
Matchen mot JäPS i Träskända är en kamp han inte ens vill ta i med tång.
– Jag fick rött kort. Det var då jag började blicka inåt, gick på djupet och funderade på vad jag riktigt sysslade med. Jag analyserade vad jag gör rätt och vad jag gör för fel. Jag ville hitta den bästa vägen framåt. Och sedan vann vi hemma över Gnistan och har inte förlorat sedan den matchen…
Han säger också att det under säsongen funnits en del tuffa moment som laget måste övervinna.
– Det här är en av det här lagets starka sidor. Tillsammans har vi gått vidare. Det har varit tufft under rådande omständigheter. Laget har klarat det och tack vare det har vi en segersvit som är historia i klubben.
EIF har tolv segrar i svit. Den trettonde mot Gnistan hägrar…
– Jag har inte direkt som mål att vi måste vinna den trettonde kampen. Jag måste också tänka på att vi har spelare som jobbar, tränat från dag till dag, men fått lite mindre speltid. Nu får de en chans, en present, att spela för laget.
Och EIF tränaren avslutar med:
– Nu återstår bara att se vad som händer imorgon (läs idag).
Matchen mellan EIF och Gnistan spelas på Centrumplan och börjar kl. 16.00.
Ducca Nyman