Var skall man fira ett avancemang till fotbollsligan om inte i landets kulturvagga Åbo? Och EIF kan skriva på entrebiljetten i Åbo: Tack för senast. Senaste gång vann TPS med 3–1.
Nu vände EIF på bladet och vann med 3–1 (1–1), avancerar efter 90 år till landets högsta serie. Och det tack vare en kanon andra halvlek och speciellt av fransosen Abdoulaye Kante som stod för två mål och passningen till det tredje, insnitsat av Stanislav Efmov.
EIF spelade senaste gång i mästerskapsserien 1933, även av HBL:s förra sportchef Göran Wallén, kallat för nollornas år. EIF:s matchrad: 14 0 0 14 och 0 poäng.
Det är också klart att EIF skriver en bit (stor) föreningshistoria. Att avancera till landets högsta serie går inte obemärkt förbi. Och visst kan man också fråga vad det är som just den här säsongen har gjort det här möjligt?
Svaret är inte helt entydigt. Men visst är tränaren Gabri Xatart en av snickarna. Plus att många små detaljer också fallit på plats. Och inte att förglömma sportchefen Peter Haglund (gjort ett j-vla jobb) och vd Mika Niemi – här en trio som hållit i alla trådar.
EIF gick till 1–0 redan i sjätte minuten. Och det efter ett snyggt anfall. Jeannot Esau öppnade med en lång crossboll ute på vänster kant åt Lucas Kaufmann, som visade vilken konstnär han är med bollen. Ett bra inlägg in i TPS box som inte hemmaförsvaret lyckades rensa utan. Returen hamnade hos ”långben” – Abdoulaye Kante som direkt klämde till läderkulan och 1–0 (6 min.). Kafumann hade i andra halvlek en frispark som gick en aning förbi TPS-målet och efter ett friläge en boll i stolpen.
TPS hade efter det hand om spelet och pressade EIF på försvar. Men hade hemmalaget första halvlek i sin hand, dominerade EIF helt i andra halvlek och segern var hur klar som helst.
EIF tog ledningen 2–1 (78 min.) genom Kante. Tabi Manga, som missar matchen mot Gnistan på grund av att varningskontot är fyllt, fick bollen nere vid kortlinjen, passade in den framför TPS-målet där Kante snitsade in den i högra nedre hörnet – och EIF anhängarna på läktarna kunde smått börja fira…
Och den slutliga spiken i kistan satte Stanislav Efimov efter att blivit frispelad inne i straffområdet av Abdoulaye Kante – Efimov behöver inte några stora ytor att röra sig på. Han dansar lätt och och obehindrat på när han får bollen. Han gjorde ingen EIF-anhängare besviken – 3–1 (82 min). Och festen kunde börja…
– Det är svårt att sätta ord på känslorna, säger mittfältaren Simon Lindholm.
– Men det här har länge hängt i luften. Skönt att ha det överstökat. Och visst är det stort. Jag har aldrig tidigare varit med om något motsvarande. Det är en lättnad.
Han säger också att han är stolt över sina lagkamrater, som alla varit med hela säsongen och kämpat för att förverkliga en dröm.
– Under pausen snackade vi i omklädningsrummet att det är ingen idé att gå in för att säkra en poäng. Vi bestämde fullt ös på och vi skall ha de tre poäng som tillhör oss. Basta!
Och så blev det.
Det var också en fotbollskväll med stora känslor. EIF:s avancemang så klart. Men också Kasper Hämäläinen som tackade för sig – en TPS-era tog slut och det var ett rörande avsked när han steg av planen.
Närmare 3 000 åskådare hade bänkat sig på Veritas stadion. Tre busslaster kom från Ekenäs plus en hel del med egna bilar. Det blev en fotbollsfest i Åbo.
Ducca Nyman
Foto: Linus Westerlund