Ekenäs IF:s nye mitt- och anfallsspelare Lucas Kaufmann, 32 år, är en ny-gammal spelare i de ”Grönvitas led”. Han har spelat för ligalaget FC Honka i Esbo de sju senaste säsongerna och gjort det helt perfekt.
Nu har han dragit på sig den grönvita dressen igen och orsaken är kärleken – ingen större överraskning i sådana här sammanhang. Han gifte sig i fjol (med en ekenäsflicka), byggde egnahemshus i Österby och flyttade permanent hit.
– Jo. Delvis ligger det till på det viset. Vi började sällskapa innan flytten till PK-35. Fast jag inte spelade här så var jag ändå här. Jag har många vänner här och jag kom så ofta jag kunde för att se EIF:s hemmamatcher. Jag talade med både spelare och ledare involverade i klubben. Och när jag lirade senare för Honka kom jag oftare till EIF:s matcher, säger Lucas Kaufmann.
Kaufmann spelade första säsongen i EIF 2014, då i division-II och 2015 i Ettan. Och sedan för FC Honka i Veikkausliiga. Han säger att den starkaste orsaken till att byta klubb var när man bestämde sig för att slå ned bopålarna i Österby.
– Fast jag hela året tränade med Honka i Esbo var jag ofta i Ekenäs och blev närmare bekant med spelarna i laget. Det är inte bara ett talesätt att säga att det är som att komma hem igen.
Men efternamnet Kaufmann vittnar om tyskt påbrå – inte brasilianskt? Lucas Paz Kaufmann är född i Porto Alegre i Brasilien.
– Jo. På tidigt 1900-tal flyttade många europeer söderut till Sydamerika. Där var klimatet rätt lika som de kom ifrån. Min stad låg långt söderut. Vi hade många tyska, spanska och italienska namn där. Italienarna flyttade senare upp i bergen för att odla vin och ost.
Kaufmann berättar att hans farfars far kom från Tyskland, landade sju timmar från huvudstaden och talade både portugisiska och tyska. Han säger att han inte kan tala så bra tyska och har lite problem att kommunicera med sina farföräldrar.
– Bara om några småsaker från tiden då vi var barn och lekte med saker vi inte borde ha lekt med. Men därifrån kommer namnet Kaufmann.
Han säger att när han var i Portugal spelade han för en klubb som heter CD Mafra, då i divsion-III nu i division-II.
– När jag spelade för Mafra tränade jag med de professionella spelarna, men fick bara spela med de yngre. Jag frågade om jag inte kunde spela med representationslaget? Man kom med ursäkter och erbjöd mig istället ett ungdomskontrakt. Jag var inte nöjd med det och tackade nej.
Men det visade sig att han hade en bekant spelare i Mellersta Nyland som frågade om han istället ville komma och spela för Pallokerho Keski-Uusimaa?
– Jag svarade: Varför inte.
Och om det inte var för kärleken skulle han kanske spela någon annanstans?
Han säger att EIF dels ändrats bara lite sedan första säsongen.
– Men Ekenäs är speciellt. Det finns starka band mellan klubben och staden och den gemenskap man byggt upp. Vi ser folk som kommer tillsammans och ser på våra träningar, och tillsammans ser våra hemmamatcher. De starka banden finns fortfarande kvar.
Kaufmann säger att i och med EIF:s framgångar i Ettan har både kraven och förväntningarna ökat. Där finns en märkbar skillnad.
– Jag känner starkt att staden vill att EIF ska lyckas med sitt projekt. Ta sig vidare utan att för den skull förlora sin identitet. Jämfört med stora klubbar i Finland finns mellan Ekenäs–EIF en alldeles speciell känsla, säger Kaufmann.
Han säger att träningarna skiljer sig en del i FC Honka och i EIF. Han säger att i Esbo var träningarna mera taktiskt orienterade. Mera analytiska om vad vi gjorde och hur vi skall göra i följande match. Inte så mycket hur vi spelade.
– Vi tränade mera ”passivt”.
– I EIF är träningarna mera ”man mot man”. Mera intensitet och man måste alltid vara redo. Det är mera utmaningar, mera kontakt, som att hela tiden spela en riktig match. Det är praktiskt och krävande.
Han säger att det alltid finns sina om och men att komma till ett nytt lag. Ny dynamik, ny spelstil och olika karaktärer hos lagkamraterna.
– Jag tycker första matchen mot KäPa gick hyggligt. Träningarna har också gått bra. Alla har tagit emot mig på ett bra sätt. Tränaren ger mig frihet att vara mig själv på och utanför planen . Det är ingen press och därför känns det precis som om jag redan varit med länge.
Han säger att det ändå i verkligheten tar sin tid att vänja sig med nya spelare och spelstilen.
– I vissa moment (KäPa-matchen) var vi riktigt bra och hoppas på att vi kan bli bättre, säger Kaufmann.
Under fredag gäller det borta mot HIFK. Kaufmann känner laget och vet vad som väntar.
– Även när HIFK spelade i fotbollsligan och degraderades var det ett besvärligt lag och är det säkert fortfarande även idag. Vi har vårt mål klart. Jag känner engagemang i laget. Och tänker HIFK någonting annat skall de verkligen få slita ont, säger Lucas Kaufmann.
HIFK och EIF möts på Boltarena nu på fredag och matchen börjar kl. 18.30.
Ducca Nyman