Ekenäs IF har inte sedan den 16 juli vunnit en match i Ligaettan. Det har blivit fem tunga förluster i rad – mot Jippo (3–2), TPS (2–0), FC Lahti (3–1), SJK akademi (3–2) och nu senast hemma mot FC Lahti igen – gästande laget var för svårt, vann 2–0 (1–0) och fortsätter i tabelltoppen.
EIF kan smått skrinlägga planerna på kvalspel för avancemang. Gapet upp till toppduon är för stort?
– Om jag nu gör ett snabbt sammandrag av alla förlustmatcher, så har vi vid usla lägen låtit motståndarna göra mål. Vi har inte efter det hittat tillbaka, kommit upp till vår nivå, säger Roope Pakkanen.
Han spelade i trebackslinjen, till vänster, tillsammans med Tabi Manga och Thadeé Kaleba, med Lucas Forstén-Kaufmann, till höger, som wingback.
– Jag har också tidigare spelat som ytterback, till vänster. Det var ingenting nytt.
Han säger att FC Lahti inte direkt var ett nummer större än hemmalaget.
– Deras första mål kom på grund av vårt eget misstag och på det andra målet var vi inte inne i boxen vakna, helt med på noterna.
Pakkanen säger att säsongen, beroende på hur man vill räkna, inte är helt över.
– Det återstår fortfarande matcher och vi måste jobba på med att vinna följande match. Vi måste få skutan att vända. Vi kommer säkert tillbaka igen, säger Pakkanen.
FC Lahti gick till 1-0 (34 min) efter mål av Vilho Huovila, som fick en precis passning av bekanta Abdoulaye Kante. Och Otso Koskinen stod för 2–0 (53 min.) efter passning av Tobias Karkulowski.
EIF hade några lägen som kunde ha gett utdelning. En frispark strax utanför sextonmetern, men Nasirus skott gick över. Innan FC Lahti tog ledningen, fick målvakten Ramilson Almeida jobba hårt för att hålla målet rent. Han kan inte belastas för gästande lagets mål.
Genast i början av andra halvlek hade Robin Sid och Salomo Ojala vid bortre stolpen en bra kombination, men Ojala nådde inte fram i tid.
Tränaren Christian Sund säger att lagets fighting spirit inte har försvunnit. Den fanns nog i matchen mot FC Lahti.
– Vi ville visserligen kämpa till slutet. Men motståndet var av lite annan klass den här gången.
Han säger att i den här matchen var det mycket kamp och lite mindre fotboll. Det var sådan fotboll som jag inte helt tycker om.
– När det gällde att vinna de första och andra bollarna var Lahti steget före oss. Och det är just de kamperna man i fotboll måste vinna.
– FC Lahti ville ha just ett sådant spel, för de visste att de var väldigt starka där. Men jag understryker att vår kämpaglöd fanns, men…
Han säger att stämningen i truppen efter fem förluster inte direkt är på topp.
– Vi har ändå en yrkesstolthet. Och det här är en del av fotbollen. Ibland förlorar man. Om vi som spelare eller tränare vill syssla med det här, måste vi snabbt komma över förlustsviten och blicka framåt.
Han säger att den här matchen är förbi. Och nu gäller det att ta nya tag. Se vad som kan göras bättre på följande träning och i följande match.
– Vi kommer säkert på träningarna att försöka ändra på några småsaker. För det är ändå där vi mest är tillsammans. Sedan skall vi ha några spelarträffar. Det finns inte någon trollformel för att ändra på saker. Det gäller att hålla fokus på vad vi sysslar med. Då kan man få en ändring till stånd, säger Sund.
Sund säger att det inte är något problem att samla leden i truppen.
– Jag tycker inte det. Och alla spelare som är här är professionella och vet att det här är en del av fotbollen. Ibland besvikelse, ibland glädje. Bara att blicka framåt. Göra en bra träning och spela bra i följande match.
Fredag är inte en bra fotbollskväll i Ekenäs? – ”bara” 495 på läktarna, trots en toppmatch.
Ducca Nyman